please don't go

det måste finnas något sätt.
det bara måste finnas det, visst?
det är galet, vem kunde tro att det skulle bli såhär.
jag vill inte att det ska vara såhär, innerst inne vill jag inte det.
något mellanting liksom, som det finns på de flesta saker.
men så kommer jag till samma punkt som alltid när jag tänkt såhär långt:
det är ALLTID jag som tar tag i saker.det är jag som säger förlåt,
jag som pratar, jag som gör allt allt allt. varför är det så?
den här gången har jag ingenting att säga förlåt för ju.
eller så är jag ensam om att tycka såhär. du kanske inte ens
bryr dig, jag hoppas att du gör det. men kanske gör du inte det.
kanske bryr du dig inte överhuvudtaget. vad vet jag
du gör inga stora grejer för att visa det isåfall.
jag vet inte vad jag ska göra
Publicerat: 2009-05-02 @ 22:57:27


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0