†

träffade av en slump pojken jag alltid ramlar kär i igår.
han var finare än vanligt och log så som bara han gör.
han skiljer sig från mängden,
och jag måste sluta falla för honom bara sådär.

när han slår med handen mot micken likt hjärtslag
har jag många gånger bestämt mig för att det är så jag
ska dö. i hans armar, med hans knackande knytnäve
som bildar tysta ensamma hjärtslag.
jag har alltid varit svag för dom.

och kanske är vi inte såna som i slutet får varann.
och kanske är jag bara kär i dig för vad du inte är.
men det är så jag säger det, du är den finaste jag vet.