ärligt fucking talat?

jag blir så himla arg på mig själv.
som idag, så inte nog med att jag bara dör i kyckling och pasta
nej men då ska jag äta pommes när jag kommer hem.
alltså jag har aldrig varit med om värre fiender än min hjärna och mitt kropssfett.

varför kan inte min hjärna sammarbeta?
sitter redan och ser framför mig hur jag verkligen VILL
äta en hel chipspåse på fredag.

det som är bra med allt är iallafall att jag och cornelia börjat skypa.
på så sätt når jag inte chipsen som hon äter. så bra.
fast så taskigt. mmmmmmm

iallafall, åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
tur att det är äcklig mat imorgon!

och nu är jag hungrig igen.
det är som att jag har någon annans hjärna.
eller så är jag adopterad. fast, det kanske inte har med det att göra.
Publicerat: 2009-09-30 @ 20:58:22


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0