†

det blev höst och vinden drar med sina våta händer igenom hans hår
men hans fötter krossar städer där han klumpigt och långsamt går

det blev höst och vinden drog med sig henne på ett äventyr
på en svindlande trappa av drömmar, beskrev hon sitt liv
och utan att se ner när hennes fötter steg stod hon plötsligt på ingenting
och ingenting och i ingenting föll hon ner

om det är någon tröst för dig min vän så sprang orden iväg från dem båda två
så fort som vinden vandrar, så fort kan ingen gå.
om du håller andan och väntar på att hösten ska ta slut
kom ihåg vad du väntar på, landa och stå ut
hålla andan och stå ut

glömde du bort att det var dina ord?
ord du hade viskat till mig.