†

nytt liv säger du.
har kommit på mig själv ett flertal gånger nu
med att tänka på om vi verkligen är så bra vänner
som det utåt sett ser ut att vi är.
men kom igen, face the reality, det är jag
som är vän med dig, inte du som är vän med mig.
det är jag som drar med, jag som hittar jag som styr
folk målar alltid upp en sådan bild av mig och kommer
sedan med "men du är mycket bättre på det" och jag
är inte alltid besvärad över att det är så. det är bara det att
det är jag som brukar ta människor för givet, men med dig
så är det annorlunda. för med mellan oss är du den som tar
oss för givet. jag menar, jag klagar på andra runt om oss att
de utnyttjar någon i skolan tillexempel för att de inte har några andra
men frågar aldrig just dem om dom ska med ut på helgerna.
face it, du är en sån du med. mot mig

det här kan låta riktigt elakt
men sanningen är att
visst skulle jag kanske sakna dig ibörjan
men jag behöver dig inte
behöver dig inte alls